Mahfuz är specialist i pedodonti och möter varje dag barn som behöver extra tid, trygghet och anpassade insatser. Han arbetar med allt från tandvårdsrädsla till mer komplexa behov hos barn med NPF, med fokus på att skapa positiva upplevelser i behandlingsrummet. Målet är att varje barn ska lämna kliniken med känslan av att ha åstadkommit något, för vissa barn kan framsteget vara att de ens tar sig in på kliniken eller in i behandlingsrummet.
Vad fick dig att specialisera dig inom pedodonti?
Jag fastnade tidigt för ortodonti under grundutbildningen, men när jag började arbeta insåg jag hur mycket jag skulle sakna variationen. Tjusningen med pedodonti är mötet med den växande individen, det tvärvetenskapliga arbetet och ibland… de mest utmanande: vårdnadshavarna!
När växte ditt intresse för att arbeta med barn med NPF?
Som allmäntandläkare tyckte jag det var klurigt med bemötandet av barnen och jag saknade kunskap och förståelse för hur de fungerade. Efter diplomkursen i pedodonti började jag förstå mer, och då blev arbetet plötsligt mycket roligare.
Hur skapar du trygghet i behandlingsrummet?
Jag försöker alltid bemöta dem lågaffektivt och inte ha för bråttom. Många barn behöver tid för förberedelser och acklimatisering. Tyvärr är tid ofta en bristvara i vår bransch, men den tid man lägger ner i början får man ofta igen senare. För barn med NPF är det viktigt att anpassa behandlingen efter deras individuella förutsättningar.
Vilka hjälpmedel använder ni?
Ibland använder vi bildstöd för att förbereda dem inför besök och för att visa steg för steg vad som ska hända. Barn som är känsliga för starkt ljus får solglasögon. Vi använder också leksaker eller TV i taket som distraktion under behandlingen.
Vid större svårigheter, till exempel autism, kan det vara värdefullt att träffa vårdnadshavare innan behandlingen för att planera inskolning. Ibland räcker små anpassningar. I andra fall behövs längre inskolning, sedering eller generell anestesi.
Ord är också viktiga verktyg. Vi försöker ge mycket beröm, något som inte alltid är självklart för dem här barnen i andra sammanhang.
Hur samarbetar du med föräldrar?
Föräldrar känner sina barn bäst! Det gäller att lyssna på deras expertis samtidigt som man står stadigt i sin egen kunskap. Ibland är medföljare en stor hjälp under inskolning och behandling, och ibland behöver de inta en mer passiv roll.
Vad är den största utmaningen?
Kooperationen i stolen och egenvården hemma. Många familjer har begränsad energi, då gäller det att stötta utan pekpinnar. Ibland behövs kommunal avlastning, och då är det viktigt att våga ta sådana samtal. Om vi misstänker att ett barn far illa har vi anmälningsskyldighet.
Råd till kollegor som känner sig osäkra:
Fråga barnet och vårdnadshavaren vad som fungerar och hur barnet fungerar i andra sammanhang, som skola eller läkare. Det finns också mycket bra material hos Mun-H-Center och hjälpmedel som underlättar munhygienen.
Oavsett om det handlar om ett barn som är nervöst inför sitt första besök eller ett barn med mer omfattande behov, är Mahfuz tydlig med att varje liten framgång räknas. Genom tålamod, kreativitet och ett respektfullt bemötande visar han att tandvård kan vara en positiv upplevelse för alla barn, och att de små segrarna i behandlingsrummet ofta blir stora framsteg på längre sikt.